I don't usually do this - min sanning

I vanliga fall lägger jag inte upp bilder på min kropp eller ens pratar om det här. But I figured, det är ju trots allt min blogg, och jag vill att den ska handla om min väg mot mina olika drömmar och mål (och mina tankar kring detta). Varför då inte dela med mig av alla mina resor? 
   Och nu kommer det ett sånt där inlägg som är ordentligt ärligt. Ett sånt som säger mer personligt än jag i vanliga fall skulle.
   
Faktum är att jag har länge kämpat med kroppsideal och tankar angående min egen kropp. När jag var liten fick jag höra att jag var tjock (i en negativ ton). Något som fastnade och något jag inte ens har reflekterat kring ifall det kanske inte var sant. Vad någon tycker är ju trots allt deras sanning, eller hur? Men jag som barn trodde att andras sanningar också var min sanning. 
   Det tog mig många år innan jag började ifrågasätta just åsikter. Tänka över att alla åsikter egentligen är just relativa. Och när det gäller vikt har jag länge trott att min sanning är "skönhetsidealen" idag. Med det menar jag att jag har känt behovet av att jag måste vara smal, väldigt smal, för att vara vacker eller älskvärd. (Även andra anledningar har fått mig att vilja vara väldigt smal. Bland annat kontroll och hälsa.)
   Det pratas mycket om vikt. Många säger att det viktigaste är att man mår bra i sig själv. Att man är vacker hur man än ser ut. Vilket är sant! Vilket jag inte kunde hålla med mer om. Men det är ändå inget som förändrar vissa skönhetsideal. Och jag tror det handlar om en rädsla. En rädsla vi har om att inte våga lita på vår egen sanning.

   Självklart finns det vissa saker som är vetenskapligt bevisat, som vi flesta egentligen redan vet, t.ex. att du ökar risken för olika sjukdomar och skadar din kropp av att äta ohälsosamt och inte aktivera dig. Jag vill markera just ordet ohälsosamt - för det är varken hälsosamt att med avsikt svälta sig själv eller överkonsumera exempelvis socker (eller att stressa över det hela heller för den delen).
   Men vad som är hälsosamt och hur kroppen mår är väl ändå en annan sak än hur du ser på dig själv? Det jag försöker komma fram till är att vi varje dag blir matade med skönhetsideal som får oss att tro på en sanning som jag tycker är väldigt snedvriden. Reklam visar bilder på lyckliga människor som är väldigt smala, bombar oss med bilder över hur vi borde vara, och hur vi ska vara för att känna oss lyckliga och älskade. Det är ingen slump att killen som gömmer sig i poolen i Veet-reklamen vill ha dig, det är ju för att du är smal och har blanka ben. Och det är då du kommer känna dig så där lycklig. Obviously-- 
   Det jag skulle önska är att vi skulle granska vilka "sanningar" vi blir matade med från vänner, reklam och filmer - och granska dem mer kritiskt. Ifrågasätta ifall det här verkligen är vad JAG tycker. Och om jag vill tro på det. Det är inget som säger att du inte kan ändra din åsikt. Vad du tycker idag kanske inte stämmer imorgon, vilket jag tycker är en väldigt lugnande känsla. 
   Men fråga sig själv, gör det här mig verkligen lycklig? Eller hittar/skapar jag lyckan genom någon annan väg?

I en jakt efter lycka så ser man på andra, för det är vanligtvis synen som sinne vi förlitar oss mest på.
It drives me crazy. Spela roll om du säger att skönhetsideal inte kommer göra mig lyckligare, jag kommer ändå se till de omkring mig - idoler, förebilder, skådespelare och försöka lista ut "hur gjorde de för att känna sig lyckliga?". Vad har de alla gemensamt? 
   Och det är här jag, likt så många andra, trodde att vikten, midjan - borde göra tricket. Men vad händer när jag går ner i vikt men inte alls känner mig lyckligare? Eller om jag gör tvärtom? Jag söker mig till mat, för att hon som äter Lindt-choklad är så galet lycklig på TV? 

Jag har idag en långt sundare syn på lycka tillsammans med vikt. Jag vill träna för att jag mår bra av känslan av att lyckas, och lyckas med lite mer. Jag mår bra av att få svettas och kämpa. Känna att, shit, jag klarade det här. My God, I can finally do it! Jag vill äta sunt för att orka mer och längre. För min egen skull. Men jag vill inte heller stressa över att äta en glass på stranden. Lyckan sitter inte i vikten och min lycka är inte din lycka. Jag är inte ens helt säker på vad som är min lycka. 
   På bild två/fyra stressade jag sönder angående vikt, jag grät när jag såg på bilden jag tog. Bild tre/fem är från i början av veckan. Jag har inte alls tränat lika mycket som förut. Jag börjar dock komma igång igen, men med en annan attityd. För mig går det mycket enklare då jag släppt på kraven och tänker på att jag verkligen gör det för min skull. Jag har vissa dagar då jag glömmer vad jag verkligen vill. Men jag är på god väg. Och i och med att jag släpper på stressen mår jag bättre och gör naturligt bättre val som främjer min hälsa. Jag är inte vid mitt mål än, jag har en lång bit kvar. Jag vill kunna springa längre och snabbare. Orka lite mer.
   Men det här, att börja förstå vad som är MIN sanning, har gett mig en annan motivation och glädje i att leva hälsosamt. Det är ditt liv, du ska vara huvudrollen, och jag tycker du ska göra det som gör dig lycklig. Och vad som gör mig lyckligare är att inte stressa så himla mycket över vikt.

Det jag försöker säga med det här är att det finns många sanningar och vad som än är din så önskar jag ändå att du kan må bra i dig själv. Om du precis som jag tänkt mycket på vikt och mat hoppas jag att du har, eller kan försöka slappna av i att skönhetsidealen idag inte behöver vara din sanning. Be however you want.

Kommentarer
Postat av: Anna

Kloka fina vackra smarta förnuftiga du!

Svar: Tack snälla fina du för din kommentar!!!
Johanna Renman

2013-10-20 @ 20:24:37
URL: http://sugarrush.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0